I stämning...

Efter att läst Kallentoft, som linköpingsbo, är det nu dags att bekanta sig med Theorin, som blivande ölänning. Har kastat mig in i bok nummer två, Nattfåk, av Johan Theorin och än så länge har jag inte blivit besviken... mer lite obehaglig till mods då det i boken beskrivna huset, Åluddens gård, påminner väldigt mycket om just vårt hus... Speciellt då antikvarierna, från C:s jobb som var på besök igår, påstår att det gamla boningshuset är ett hopplock av diverse gamla hus (ok, det är inte rester från förlista skepp men å andra sidan kan man aldrig så noga veta). Men de förra ägarna sa faktiskt att det inte spökade...

                                                                               Bild från Adlibris.se

Det som göms...

Förra veckan var C ute på gården tills det blev läskigt mörkt. Klockan 22, tidigast, kunde han ringa för då hade han lämnat radioskuggan på gården, efter timmar med röjning av gamla möbler och bråte som stod kvar. Det kommer se helt annorlunda ut när jag kommer för att dra mitt strå till stacken i helgen. Den här helgen hade vi paus från gården eftersom vi istället var på Lopperyd och frossade i kräftor med släkten. Men nästa helg kör vi igång igen. Efter denna vecka kommer vi också vara lite mer på det klara med kostnader och val av hantverkare etc. eftersom C har, inte mindre än, fyra dejter på fyra dagar med olika byggfirmor och en byggledare. Spännande!

Det som göms i snö kommer upp i tö… Eller var det det som göms under laminatgolv kommer upp med kofoten?

Under plastgolvet i köket gömdes en skatt bestående av finfint trägolv. Likaså i pigrummet/matplatsen.

Allt såg lite bättre ut än sist och the Chipp tog ett premiärdopp i havet...



Det var ett himla trevligt möte med säljarna, våra blivande sommargrannar (typ). Vi fick nyckeln och massa gamla möbler! Gården visade sig från sin allra bästa sida med sol och blå himmel. Sist vi var här, på visningen, regnade det och allt såg lite värre ut än vad det var.

Första gången då den är vår. Vår lilla, fina gård.



Promenad ner till havet.

Vi passerade en kohage med en nyfiken kalv och en nyfiken och lite nervös-glad Chippen.

Vid stranden där båtar låg och skvalpade. Snart ska Chippen ofrivilligt ta ett premiärdopp i havet.

Gulligt går bort

Vi må ha samma efternamn, något jag tyckte var väldigt positivt och kanske "ödet". Men om man, efter att ha hållit låda utan att lyssna på kunden (mig) i en evighet, svarar "Gulligt, guuulligt" när jag väl berättar att vi inte ens fått tillträde till gården än utan ringer runt för att förboka för offertkoll, i det här fallet en kakelugnsmakare, då går det bara inte... Då går kakelugnsmakare Nyström bort. Hur bra han än må vara.

Prefix

Vi har inte ens fått nyckeln men redan är det mycket som ska göras.

Olika byggfirmor med helentreprenad har kontaktats för att komma och kika på vad som ska göras. Och det är inte så lite det; taket ska fräschas till, stammar ska bytas, el ska dras och jordvärme ska installeras med mera, mer mera…

Två glasmästare med gamla handblåsta fönster som specialitet har också bokats in för en dejt!

För att klara igensnöade vägar under den kalla säsongen på ön och för att kunna lasta byggvaror utan att behöva vara så rädd om lacken har vi även införskaffat oss en ny pärla; en röd Skoda med fyrhjulsdrift och diesel. Hu vad det ska gå… Eller inte men stabil känns den i alla fall!

På lördag far vi ut på ön igen för att träffa säljaren för första gången. De ska rensa ur gården och vi ska få komma för att se om det är något som vi vill behålla. Verkar mycket lovande!

Under lördagen kommer det också tas en hel drös med fina ”före”-bilder.

På återseende!