Gästspel - En kno berättar

Matte har ännu inte lärt sig det här med att klippa och ibland tror jag att hon inte vill. Att hon låtsas att det charmigt att jag ser ut som ett skabbsjukt får... Hon vägrade klippa mig jämt dessutom för att mitt lilla huvudet "var så sött"... Så nu ser jag ut som en tops...  Men det är väl ändå insidan som räknas, eller hur?

Lyckligt oventande men aningens skeptisk då det

portabla hundbordet åkt fram och jag hamnat på det...

Spektaklet har börjat. Det är här matte bestämmer att jag ska ha fluffet på toppen kvar och samlar ihop det i en tofs...

En bråkdel av det som en gång var jag...

Så där. Nu väntar en höst av kyla, gliringar från

byns hundar och människor... Kul, Eva. Kul...

Jag hoppas jag aldrig mer fastnar på kort. I alla fall tills mitt hår växt ut igen... Typ vid nyår...

Adios.