Selmas gård: Vampyrer och listigheter...

C var i väg i helgen på svensexa för Patrik.

Ja, ni kan, förhoppningsvis, gissa vem som är Patrik...

(Bild stulen från Facebook)

Då fick jag hänga med knoen. Jag tapetserade med lumppapp, tills den tog slut, i det som skall bli vårt sovrum och målade murstocken i köket vit.

Annars tog vi det ganska lugnt. Vi gick på promenad, vattnade gräsfröna, begravde två små fågelungar (känsliga läsare varnas!) och fikade hos Sven och Kerstin. Ja, knoen fick vara hemma och det lät han inte passera obemärkt då han ylade och grät när han, genom vår fönsterplast, hörde hur vi pratade på deras altan.

Han lät det heller inte passera att det troligtvis var riktiga varg-yl i bakgrunden till filmen Nosferatu– The Vampire. Helt plötsligt under filmen så börjar han yla och gå fram och tillbaka och yla än mer… Och detta är ett djur, som annars inte gör så mycket väsen för sig när han har sällskap… Tur att jag såg den under dagen, annars hade jag kanske blivit lite skraj…

På lördagen for jag i alla fall in till stan för att fira Simon och kalasa i hans nya (vår gamla!) lägenhet. Det var, milt utryckt, en helt annan lägenhet. Åh, så fint!

Passar en 35-åring!

C kom också förbi en sväng i mc-utrustning, då han kom från Stockholm och svensexan. Jag stannade kvar tills det att Sverige, och Loreen, vunnit Eurovision! Tjoho!

Söndagen var jag dock däckad av total trötthet och känningar i hals och huvud så jag sov, sov och sov… C däremot fick såga och sätta upp lister i köket. Jag tyckte det blev fint. Han, pedanten, kommer att göra om en dörr…

Valvet fixade han också till!

Idag känns dock allt mycket bättre. Tänk vad lite vila och vitaminbrus kan göra! Men är man inte krasslig i bland uppskattar man kanske inte sin friska tillvaro.(Lite väl dramatiskt kanske)Hoppas i alla fall att de små fåglarna hade en trevlig stund på jorden...