Arbetsvecka

Nu har en vecka på gården gått och jag är tillbaka i Linköping. Har ingen tillgång till att lägga upp bilder när jag är på ön, därför blir det lite förskjutet.

Både jag och C tog semester vecka 37 för att röja det sista innan byggnissarna kan börja. Det var dock definitivt inte någon semester att tala om. Upp i ottan och hem för att stupa i sängen eller på soffan. Men vi har verkligen fått mycket gjort och upplevt den nitiska, vilket är bra, personalen på Kallegutas återvinningscentral. Där var vi i fem omgångar med gamla tapeter, volta dammsugare, maskätna plankor och annat smått och gott. Inte möttes man av ”Hej hej, ni igen ja!” Icke! Det var mer ”Jaha, vad ni har mycket olika saker på släpet... Har ni fått broschyren om sortering?” Men det var banne mig den finaste återvinningsstationen jag varit på! (Har visserligen inte besökt så fasligt många men ändå!)

Under veckan har vi röjt helt rent på övervåningen och det är nu bara en stor öppen yta! Där kommer det på sikt att byggas upp nya rum och ytterligare ett takfönster, som ska vetta mot baksidan. Just nu undrar man om det någonsin kommer att vara dammfritt någonstans i huset…

Övervåningen från alla håll och kanter i den sista utrivningsfasen.

Rensopat när alla väggar fallit!

Templarkuriren från 1926 gömde sig bakom väggpanelen!

Norrköpings tapetfabrik!

Meddelande från John igen!

Skatter under golv och tak! Pipor, burkar, flaskor etc.

Chippen framför tippen(-högen)

Efter fixet på övervåningen tog vi en dag för att bara åka till tippen, som jag nämnde ovan.

På fredagskväll invigde vi faktiskt vårt kök och bjöd in trevliga kollegor till C från Länsstyrelsen. Åtta vuxna, en två-åring och två hundar rymdes i köket tillsammans med knytmat. Chippen och Hannas hund Zelda kom faktiskt riktigt bra överrens! Chippen var dock lite rädd för Zelda för hon skällde så han fick ont i öronen och gömde sig i hörnet hos C. Inte så kaxig när det gäller…

Suddig bild från Hannas kamera på den delikata knytmaten.

Vi har även träffat ytterligare en granne! Eller snarare tre grannar varav en är en människa och de andra två är islandshästar, Sigge och Gorla. Stackars Gorla hade dock fått eksem (tydligen vanligt bland islänningar som lämnar Island) och sist vi såg henne stod hon med en eksemoverall och gnuggade rumpan mot elstängslet…

Något som är extra bra med islänningar som grannar är att vi nog kan få rida ibland! Det sa människogrannen i alla fall.

Under veckan har även Atrio varit och mätt alla skrymslen och vrår och ska under denna vecka komma med en färdig ritning, förslag på rum på övervåning och ritning på takkupa. Sen när ritningen är klar och godkänd av oss så ska byggnissarna få ge sina slutgiltiga offerter. Dessutom ska de få en reviderad lista på vad de verkligen ska göra, eftersom vi nu gjort ganska mycket förarbete själva redan. Kan man spara några lappar på att riva själv så är det ju bra!

Tapetrivning i pigrummet/matrummet klar. Takpappen borta. Bara ca 1000 småsik kvar att på något vis dra ut...

Annars är väl fönstren vår första motgång i projektet. Det är tydligen betydligt dyrare att renovera de befintliga fönstren, som vi helst ville då de är så fina, men det får helt enkelt bli nya fönster men med de gamla glasen i. En rejäl satsning och inte särskilt billigt men då får vi i alla fall fönster, som vi sen inte behöver bry oss om förrän vi typ ligger i graven.

Fikapaus med te och kakor från Stensöbageri, som C bor över i Kalmar.

Höstlunch! På menyn: Kall pasta med köttfärssås!

Pumpan är inköpt längsvägen från Kalleguta till gården. Barnen Sjögren, vilka det nu är, sålda pumpor av olika storlekar och pengarna fick man lägga i en burk!

Ja, det är väl veckan som gått. Har hunnits med lite övningskörning också vilket tyvärr inte resulterade i något körkort vid måndagens uppkörning trots alla tummar som hölls runt om i landet. Blev lite bitter och funderade på att skita i kortet och istället köpa ett kök och en katt för pengarna som hojen skulle ge… Men den som lever får se. Kan ha tänkt om redan om en halvtimme…

Annars så får vi se om ”hålla-tummen-uppdraget” nummer 2 resulterade i bättre lycka än mc-kortet. Jag vill inte ”jinxa” något så jag vill inte ens skriva vad det gäller… Men sinom sin tid om får alla veta!

Nu är det dags att bli bibliotekarie igen!

Färdlektyr på tågresan från gården och Chippens färdkost, hundchoklad i matchande färgskala.

Adjö och på återseende!