måndag 26 september 2011

Plötsligt hördes en explosion!

Efter två hela dagar i Göteborg och på Bokmässan var jag lite mör när tåget rullade in i Kalmar på fredagskvällen. Men C lovade sovmorgon och kantarellmacka till kvällsmat så då är det helt ok.

Efter den utlovade sovmorgonen på lördagen bar det av till ön igen. Eftersom solen sken och vi varit inne och rivit varenda solig helg nu i några veckors tid beslöt vi oss för att röja i trädgården istället. Det finns (numera fanns) nämligen två stora rishögar och en stor tegelhög på gården. Vi lassade på och körde en vända med ris och därefter lastade vi på med tegel. Tegel är tungt. Icke att förglömma! När det bara var lite tegel kvar på marken tänkte vi, ”Äsch, vi kör sakta så får vi med allt denna runda”. Sakt och gjort; allt tegel lastades på och visst var det lite tungt…



Fint lastat...

Efter ca 5 kilometer börjar det ryka… Gummikåporna över däcken börjar smälta… Vi låter dem svalna och kör sakta vidare och stannar då och då för att vila gummikåporna lite.
När det är 3 kilometer kvar till Kalleguta och 30 minuter kvar till stängningen av Kalleguta smäller det. Högra däcket på kärran har helt enkelt exploderat! What to do?






C grymtade något om att jag borde hjälpa till istället för att fota... Jag förstod inte alls vad han pratade om...





En natt fick släpet stå vid vägkanten och vi hoppades nästan att någon skulle stjäla det men icke. Vem vill ha ett släp med bara ett hjul men med två ton trasigt tegel på lasten? Ja, det var det ingen som ville för det stod kvar när vi kom tillbaka på söndagen med en sådan där häv-apparat, som jag just nu tappat ordet för, och ett nytt däck. Vi lyckades få till det men vi fick plocka av halva släpet… C kommer nu få nöjet att på tisdag (det är stängt på måndagar såklart…) åka och lämna teglet i Kalleguta i två omgångar.

Finns många ordstäv att reflektera över efter en sådan incident:
Den som gapar efter mycket…
Som man bäddar…
och den gamla dängan, Är huvudet dumt får kroppen lida!

Vi avslutade i alla fall helgen med att riva lite tapet och dra ut spikar. Spännande värre! Sa även adjö till ett gäng tranor som organiserade sin semesterresa över våra tak. Därefter åt vi den största hamburgaren någonsin på Frasses, 150 gram + 150 gram = 300 grams dubbelhamburgare, och for gemensamt till Linköping eftersom C på måndagen, som idag är, skulle dra ut en visdomstand i staden.







Tranorna organiserar sig...


Fyra nyanser av brunt hans med trots explosioner. Även om det ser ut som två te med mjölk så är den ena kaffe...

Tack och hej!

2 kommentarer:

  1. Haha hur man avlivar ett nytt släp på kortast möjliga tid ;-) ska bli jäkligt spännande att se gården! Läser ditt inlägg med en sovande Tyra på bröstet! Kram på er!!

    SvaraRadera
  2. Åh vad mysigt! Ser fram emot att träffa er snart! Kram kram

    SvaraRadera