Helgen var som ett enda långt gympass och när helgen var över smärtade både ben och armar. Det blev mycket kroppsarbete när det gamla huset skulle ”fixas till”. Då taket inte är det bästa på det gamla brygghuset behövde vi få på en ordentlig presenning innan det blev för mycket snö (om det blir någon snö i år?). För att det skulle bli bra var vi tvungna att ta bort teglet och det gamla taket, som var byggt ovanpå det ännu äldre taket… Så med hjälp av båtmannen Erik (Tusen tack!) spenderades lördagen med att plocka ner tegelpannor tills mörkret föll. När kvällen började närma sig skulle vi egentligen fräscha upp oss och traska iväg för lite häng med öl hos några vänner men kroppen sa ifrån och efter På spåret gav vi upp. Pensionärer? Vi? Inte då...
Löst tegel huller om buller...
Helgen har också gått åt till att utmana ödet mer än en gång då vi båda kravlat runt på det mindre stabila taket. Men det höll faktiskt! Efter att allt tegel var bortplockat var det till att riva ner alla plankor, allt hö, alla fågelbon och allt annat skit samt ett gäng kalkstensplattor, som vi insåg bara låg löst och ledigt på sina platser… Inte mycket till säkerhetstänk där för de for snabbt och smidigt ner från taket när vi väl petade lite på dem... Klockan 15 på söndagen kom Kerstin förbi och undrade vad vi höll på med och om vi verkligen skulle spara det där huset. Och det ska vi ju eftersom vi redan konstaterat att vi inte har alla hästar hemma. Kerstin blev då dagens hjälte då hon frågade om vi kanske ville ha lite lamm och potatis till middag. Och vi, som inte ens ätit lunch, kände att Kerstin nog var en ängel och tackade ja direkt. Och det var himmelskt och C tyckte att jag ”inte skämdes för mig” när jag slevade upp den tredje portionen. Men har man röjt äckeltak i en hel dag och bara ätit en banan då kan man inte skämmas om det är så gott! Dessvärre hann vi aldrig få på den stora, tunga, nya presenningen innan mörkret kom så vi fick helt enkelt dra på den morgonen efter istället, som en nödlösning.
Allt skit från taket är nersopat.
Vi var på plats morgonen efter när solen gick upp och frosten på taket hjälpte oss genom att presenningen blev lite mer lättmanövrerat, även om den fortfarande var förbenat tung. Men C fixade biffen och kunde, med lite hjälp från mig, rulla ut den enorma platsrullen balanserandes på taknocken.
Presenningen är på! Hurra!
Och tur var det för strax efter började snön att falla...
Alldeles snöig och skitig...
Nu vankas det bara att städa upp all skit från taket nästa gång vi är på plats, vilket blir först sista helgen i januari och då får vi hjälp av Ida och Jocke! Vi har lovat god frulle och vin (inte i kombination förstås) så det ska nog gå att locka dem till arbete. Är man fyra går det snabbt också!
En tur till tippen hanns med också och ytterligare ett tippenfynd fick följa med hem! Ett gammalt bord som kan vara fint någonstans…
Ett gammalt bord kan vara bra att ha...
Nu dröjer det alltså två veckor tills vi ses igen, gården och jag, för nu till helgen blir det en tur till huvudstaden igen för dop av Tyra och Tage. Härligt!
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar