Snillen(?) spekulerar...

Ibland undrar man om man verkligen är riktigt klok i huvudet. Var det någon som lyckades tappa både mig och C så vi slog huvudet så pass när vi var små att vi nu båda har tappat förmågan att tänka efter före? Speciellt när det gäller stora mastodontprojekt, som att ta sig an ett jätteruckel när man knappt är torr bakom öronen... Mitt i allt fantastiska med att få chansen att bo idylliskt bland stensträngar, strandängar och med havet runt knuten i ett hus med härligt sneda väggar och kakelugnar så är det ibland så läskigt att man kan kissa på sig.

Inte bara kostar det fysisk energi, i form av hårt arbete, utan även en hel del deg. I ett gammalt hus kan man ju inte heller räkna med att det kommer kosta precis det som det var tänk i början för så fort man börjar lyfta bort golv med mera så avslöjas små hemligheter i form av ruttna bjälkar, väggar som håller på att ramla in etc… Istället för att spendera varenda helg och varenda slant vi har, plus bankens slantar, kunde vi istället:

• ha bott i en lägenhet där man kan ringa till någon när något är fel.
• sparat slantar och åkt till något varmt land.
• åkt på weekends till någon häftig storstad någon gång.
• ätit gott på restaurang någon gång i månaden.
• hälsat på vänner och familj runt om i landet titt som tätt.

Är vi dumma i huvudet?

Trots att det är jävligt läskigt och flertalet, även vi själva, säkert är övertygade om att vi nog blivit tappade mer än en gång som små, så är det ändå värt det på något konstigt sätt. Det kommer inte att blir några storslagna semestrar eller ens mindre äventyr på ett bra tag men det gör liksom inget för detta kommer bli vårt hem. En fristad att komma till och njuta av. Vi har varandra; jag, C, Chippen och matlådorna, som vi ska göra av storkok. Istället för att åka bort får vi helt enkelt locka hit er, kära och nära vänner! För plats för övernattning och massa kärlek finnes alltid i Folkis!Och det är helt enkelt det som är viktigt. Klyschigt men sant!

Tänka, tänka, tänka...