Panel på plats, finbesök och en bragd utöver det vanliga...

Mycket hade hänt sedan sist och det märktes extra tydligt då byggställningen på framsidan var borttagen och flyttad till sidan istället. Panelen på framsidan är klar! Och på baksidan också! Bara att rödfärga nu.

Lastar panel. Hej och hå!

Ida och Jocke kom på lördagen till lunch med alla mina pryttlar från Linköping. Sedan satte Jocke och Ida igång med att riva ner den sista panelen, C slängde halm och skit och jag fortsatte i det nya badrummet med att bredspackla snedväggen och taket. Var en riktig lyxhelg för mig; började båda dagarna med promenad i det fina vinterlandskapet med Chippen och var sedan inomhus i husets varmaste rum för att spackla. Man behövde inte ens mössa på sig i det rummet! Ida insåg under arbetets gång, eller när arbetet precis börjat och hon klättrat upp till våning två på byggställningen, att hon var höjdrädd och kunde inte förmå sig att gå ner. Därför är Ida nu den enda, och kommer troligen vara det i framtiden också, människa i historien, som klättrat igenom de små, halvmåneformade fönstren längst upp för att slippa ta sig ner på byggnadsställningen. Det är en bragd!

Efter att nästan all panel rivits och innergården tömts på halm och badrummet var hyffsat klart beställde vi finpizza från Ernesto och slurkade i oss lite vin hemma på Stensövägen. Därefter provade vi på Kalmars uteliv och hamnade på, vad som kändes som, ett litet mafiosoställe. Vi gick vidare för att upptäcka att Söderport var utsålt och traskade då istället hem för att sova.

Efter en god frukost sa vi tack och adjö till Ida och Jocke, som gasade i väg mot Linköping igen. (De körde på gas! Lite göteborgshumor så här på eftermiddagen.) Jag, C och Chippen for ut till gården igen och knegade på. Erik och Hanna kom ut och hjälpte oss att fylla ett släp, jag spacklade klart en sista gång och sedan gick solen ner. Vi hann med allt vi tänkt! Toppen när man är många som hjälper till!

Den här helgen hade vintern verkligen kommit till ön och det var riktigt kallt men fasligt fint och Chippen var glad som fick springa fritt.

En får pälsa på sig när vinden nyper i kinderna.

Solen tittade fram lite, lite, lite.

Som ett jehu sprang han fram och tillbaka.