Selmas gård: Fint väder och en grön, jädra, presenning...

Ännu en helg har gått och veckan, som skulle bjuda på beslut, bjöd i stället på kli i håret för att klura ut hur vi ska få ihop alla utgifter på bästa sätt. Så det blir denna vecka som de tre offerterna kommer in och beslut ska tas istället. Man får visst inte vara för ivrig. Kakelmannen har heller inte varit nåbar så ugnarna hänger i luften, som tur är inte på riktigt då de står fastmurade i golvet.

För C var helgen tung, då vi, typ, beslutade att vi får ha en mc-paus, vilket betyder att pärlorna ska säljas. Jag får, personligen, bita i det sura äpplet och svälja min stolthet med att ha kastat bort en hel hög med guldpengar på ett icke existerande körkort och C får gråta en skvätt över att han får ha en säsong utan att fara runt på två hjul. För jag har ju sedan länge insett att det kommer max att bli en säsong utan någon form av motorcykel för C för sen kommer abstinensen. Min sorg över hojen gick över ganska snabbt och det får man väl också se som något tecken och den naturliga fallenheten för motorfordon har jag ju förstått att jag inte har. Kanske får återuppta det en vacker dag när huset är beboligt och tid till övningskörning finns.

Det var strålande sol och ljuvligt, kallt höstväder när vi vaknade på lördagen efter en snoozande sovmorgon. En snabbis på Bauhaus blev det innan vi for över bron. Kalmarsund låg nästan blankt så det blev en tur ner till havet innan dagens arbete kom igång.

Element köptes för att hålla rätt temeratur i husen. En varm tanke for till Ida W som ju faktiskt nästan bott i Gnosjö!

Båtskelett...

Glada innan presenningspåklädningen...

Presenningen var det stora projektet för lördagen. Vårt gamla brygghus, det äldsta huset på gården, har nu fått en snygg grön höstcape för att klara den lite kyligare årstiden, som är på gång. Det var en pärs att få till presenningen. Klarar vi det klarar vi allt, tänkte vi mången gång när humöret svajjade. När vi hållit på en bra stund insåg vi nämligen att presenningen låg åt fel håll… Men till slut var den på och fastspikad. Nu får vi bara hoppas att den klarar höststormarna...

Det var ett sjå...

Då lunchlådan var glömd blev det en tur till Kenneth på torget i Borgholm. På vägen tillbaka höll vi på att krocka med en förrymd myskanka. Tror det är en sådan i alla fall…